Citylights
Det är med ett stort inre lugn i kroppen jag går hem genom staden med. Kroppen är mjuk, men spänd på samma gång. Kylan och vinden letar sig in under den öppna jackan, men får inget fäste, jag värms innifrån. Ett ordentligt pass på gymmet följt av bastu har skapat värmen, och gjort kroppen avslappnad, men lugnet kände jag redan i början av dagen.
Jag äter middag med mamma som är i stan. Jag möter blickar, håller kvar dem på gränsen till för länge. Jag letar efter meddelande i blicken, säger den något? Är den igenkännande? Vad tänker den på? Så gör jag bara när jag känner mig trygg i mig själv, där jag är. Motsatsen när jag inte är trygg i min placering i livet. Då möter jag inte blicken, utan tittar bort, ner, snabbt. Varför tittar han på mig? Ser han hur jag mår?
Jag vill gärna tro det, att ens inre lyser igenom. Det är på gott och ont antar jag, men mest gott. Om man nu vill se så glad ut hela tiden får man väl ta och må bra hela tiden, helt enkelt.
Jag äter middag med mamma som är i stan. Jag möter blickar, håller kvar dem på gränsen till för länge. Jag letar efter meddelande i blicken, säger den något? Är den igenkännande? Vad tänker den på? Så gör jag bara när jag känner mig trygg i mig själv, där jag är. Motsatsen när jag inte är trygg i min placering i livet. Då möter jag inte blicken, utan tittar bort, ner, snabbt. Varför tittar han på mig? Ser han hur jag mår?
Jag vill gärna tro det, att ens inre lyser igenom. Det är på gott och ont antar jag, men mest gott. Om man nu vill se så glad ut hela tiden får man väl ta och må bra hela tiden, helt enkelt.
Kommentarer
Trackback
