Att leva i det omedvetna
Det där med drömtolkning igen. Jag vill tro på drömmarna, jag vill tro att de har ett syfte och att de går att förklara. Det inser jag visserligen också kan vara en önskedröm i sig. Och man behöver inte förstå, jag avundas de som inte behöver det.
Jag skulle i alla fall vilja förklara det på så sätt, att när vi är vakna lever vi i det medvetna, men använder det omedvetna. Och när vi sover lever vi i det omedvetna och använder det medvetna. Vaket, styrs vi av omedvetna impulser och känslor. I drömmen använder vi synintryck och andra medvetna minnen.
Att rätt upp och ner försöka förstå varför man under dagen gör si och känner så, är inte lätt. Att förstå varför man känner sig obekväm inför den där personen, eller i den där situationen, eller vad det nu kan vara. Att sätta ord på det man känner, är något jag ofta har svårt med iaf, något jag ständigt arbetar på, något jag beundrar andra för.
Lika svårt är det nog att förstå sig på sina drömmar, men det blir på ett omvänt sätt. Det är de medvetna synintrycken och symboliska minnena, som man ska förstå sig på, och det ligger åtminstonde närmre till hands än de omedvetna känslorna som man döljer för sig själv.
Men att hitta exakt vad det är som en viss dröm skulle handla om, är nog näst intill omöjligt veta. Om den i huvudtaget handlar om något. Det är med en hel skopa salt jag tar det jag tror mig komma fram till.
Men samtidigt tycker inte jag att det är det viktigaste, att komma fram till en ordagrann tolkning som är helt sann. För all drömtolkning handlar om att reflektera om sig själv, reflektera om sitt omedvetna, det man inte förstår sig på. Och genom drömmen kan man då nog hitta infallsvinklar som man aldrig skulle ha kunnat hitta på självmant, medvetet, vaket.
Hela tiden får man känna efter i sig själv, reflektera, rannsaka sig själv, kan det här stämma? Kan det vara så jag är? Det är där själva arbetet ligger. På så sätt tror jag att man potentiellt kan lära sig något om sig själv som skulle ha varit mycket svårare annars.
Också jag tror att det är skevt om man tar alla sina drömmar ordagrant. Rent av riskabelt och farligt, då kan man nog bli smått galen. Att det är ouppfyllda önskedrömmer, eller liknande, det man tar sig för i drömmen. Jag har både dödat och mördat där. Jag skulle kunna kapitulera och tro på det, att jag är en mördare. Tro på det någon annan eller en dröm säger om mig. Men det vill jag inte tro på.
"Allt kan vi inte välja i livet, men våra roller är varken givna eller oföränderliga." - Annika Borg
Jag skulle i alla fall vilja förklara det på så sätt, att när vi är vakna lever vi i det medvetna, men använder det omedvetna. Och när vi sover lever vi i det omedvetna och använder det medvetna. Vaket, styrs vi av omedvetna impulser och känslor. I drömmen använder vi synintryck och andra medvetna minnen.
Att rätt upp och ner försöka förstå varför man under dagen gör si och känner så, är inte lätt. Att förstå varför man känner sig obekväm inför den där personen, eller i den där situationen, eller vad det nu kan vara. Att sätta ord på det man känner, är något jag ofta har svårt med iaf, något jag ständigt arbetar på, något jag beundrar andra för.
Lika svårt är det nog att förstå sig på sina drömmar, men det blir på ett omvänt sätt. Det är de medvetna synintrycken och symboliska minnena, som man ska förstå sig på, och det ligger åtminstonde närmre till hands än de omedvetna känslorna som man döljer för sig själv.
Men att hitta exakt vad det är som en viss dröm skulle handla om, är nog näst intill omöjligt veta. Om den i huvudtaget handlar om något. Det är med en hel skopa salt jag tar det jag tror mig komma fram till.
Men samtidigt tycker inte jag att det är det viktigaste, att komma fram till en ordagrann tolkning som är helt sann. För all drömtolkning handlar om att reflektera om sig själv, reflektera om sitt omedvetna, det man inte förstår sig på. Och genom drömmen kan man då nog hitta infallsvinklar som man aldrig skulle ha kunnat hitta på självmant, medvetet, vaket.
Hela tiden får man känna efter i sig själv, reflektera, rannsaka sig själv, kan det här stämma? Kan det vara så jag är? Det är där själva arbetet ligger. På så sätt tror jag att man potentiellt kan lära sig något om sig själv som skulle ha varit mycket svårare annars.
Också jag tror att det är skevt om man tar alla sina drömmar ordagrant. Rent av riskabelt och farligt, då kan man nog bli smått galen. Att det är ouppfyllda önskedrömmer, eller liknande, det man tar sig för i drömmen. Jag har både dödat och mördat där. Jag skulle kunna kapitulera och tro på det, att jag är en mördare. Tro på det någon annan eller en dröm säger om mig. Men det vill jag inte tro på.
"Allt kan vi inte välja i livet, men våra roller är varken givna eller oföränderliga." - Annika Borg
Kommentarer
Trackback
