Flykt från vardagen

Frånvarande igen. För att jag varit i främmande land, denna gång. Inte till fots, jag önskar det, men mest med bil runt i norra EU. Runt i tyskland, och in i holland. Det är två väldigt olika platser. Det räcker med att passera gränsen med ett få tal kilometer för att märka skillnaden. De fina bilarna som bränner förbi på motorvägen. Statusen och livsstilen som finns i en glänsande snabb bil. Och sedan har vi kyrkorna. Kirche, Kirche Kirche. Wieder immer Kirchen. Varje minsta lilla by vi passerar längs Moseldalen, har minst en.

Om tyskland är bilarnas och kyrkornas land, så måste holland vara syndernas land. Framförallt Amsterdam då kanske. Ett ställe där droger och prostitution bokstavligt finns att greppa från armslängsavstånd. Utan någon eller något som försöker stoppa dig. Bara din egen moral. Det är en udda upplevelse att traska genom de rödbelysta kvarteren. Lite surealistiskt, med damerena som kråmar sig i fönstren, lockar betraktaren. Det finns där, en stund närhet, för en liten slant. Och på andra sidan gatan, ett rus i en kaffestuga. En stad med lockelser, men också med stor kultur och historia så klart.

Det har varit en vecka med flera upp och nedgångar. Både för mig själv och vi, vännerna. Vi är alltid så avskurna, för oss själva utan att släppa in eller ta kontakt med någon utomstående. Vi som gäng har nog dragits till varandra av en anledning, att vi är lika på så sätt. Det har varit tryggt, att alltid ha några vänner till hands. Men det är skadat, vill bort från det. Det går för långt och har gjort det för länge, och har ingen anning om hur jag ska bryta det. Jag var tvungen att fly ett tag i Amsterdam, klarade inte en hel dag i deras sällskap. Kvävd. Känslan försvann direkt, själv kände jag mig mindre ensam än med dem. Beror det på mig eller oss?

Att åka, att komma bort, kändes dock helt rätt. Välbehövt, och har stängt av livet i Sverige helt. Mobilen avstängd eller på ljudlös hela tiden. Enda kontakten i form av orosstillande meddelande att flygresor gått bra, till lilla mamma. Men även det tog emot. Imorgon blir det familjen för hela slanten, plus broders sambo antar jag. Uteblivet födelsedagsfirande, av mig, som självklart måste tas igen. Får väl se hur det känns. Undrar vilka felriktade påhitt och presenter de kommer komma upp med. Har inte gett dem någon som helst hint. Men det blir mer spännade än dragiskt känns det som just nu.


Kuscheln mit mir!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0