... oskyldig pojke ...

Jag gillar Juno. Jag gillar henne och jag känner henne. I mitt liv kallar jag henne Louise. Fast hon är egentligen bara till hälften lik henne. Hon är inte så där lite pojk-flicka och går sin egen väg, utan att bry sig om normer eller andras åsikt. Hon är flick-flicka och vill passa in.

Jag älskar attityden. Någon som är rak. Med lite grow humor. Icke-hycklande. När jag tänker på det, så känner jag en annan Juno. I högskolan gick vi i samma klass. Hon var inte mer än 19-20år och fick två hela barn, under den tre åriga utbildningen. Hon var cool. Så innåt jävla cool. Hon var rak. Spontan. Hon hade integritet att det fyllde hela klassrum, och blev över för alla där. Hon stod upp för sig själv, och det hon trodde på.

Ja. Jag dras till sådana personer. Som House, det är kanske därför jag gillar honom så mycket. Han är ju också mycket en sådan person. Han är inte ond, men han hycklar inte med andras känslor. Är inte rädd att såra, om det är det rätta. Och lite små grov humor, är en stor underdrift. Han skulle jag nog också bli lite kär i om han hade bröst. Om det nu behövs...

När jag tänker på det, så är/var inte Louise alls så mycket av en Juno. Inte på det sättet åtminstonde. Men hon var spontan. Gick på sin initution. Och den gjorde nog henne lite förvillad ibland. Hon gjorde det den sa för stunden, utan att reflektera. Men tankarna var kvar i hennes ex-appe och hon kunde nog inte riktigt sortera ut de tankarna. Som uppenbarligen även fanns på mig. I motsats till vad jag var så övertygad om att de inte var det. Att de bara fanns hon de gamla exen. Men hon blev ju sårad. Det misstror jag inte.

Jag ler. Nu efteråt gör jag det. Det är kul att tänka tillbaka på. Att tänka på beteenden. Så dumma vi var. Båda. Så mycket sorg och självömskan som det varit är jag ändå så glad över erfarenheten. Det är det ända sättet att lära sig. Och jag kommer inte göra om samma misstag en gång till. Det lovar jag mig själv. Att göra det, att göra om sina misstag, ser jag som bland de störta misstag man kan göra. Det, är att misslyckas. Inse era fel! Då har man faktiskt bara vunnit.

Det är det någon sa som jag hörde nyligen men inte har en anning om var. Eller från vem. "If at first you don't fail, try and try again, until you do." -Okänd profet. Det är så man lär. Och det är det jag ska göra nu. Jag har bestämt mig för att dra ut på en ensamsegling, in min (och mina bröders) segelbåt. RJ85:a för den som vet vad de är för modell. 85 står för 8,5m lång, och den har alldeles för hög mast i förhållande till den längden. För mycket segel, att den lägger sig ner med reglingen i vattnet för minsta vind. I kryss. Den båten, som jag växt upp med, som jag seglat i ändå från mammas mage, ska jag ut i.

Jag känner mig rätt så självsäker. Konstigt nog. För så mycket skillz har jag egentligen inte. Normalt sätt brukar jag försöka göra så lite som möjligt när jag är med i den båten. Det brukar kännas rätt så knivigt, när man är två. Helst tre. Men jag tror inte heller att det kommer att bli någon picknicktur. Det är inte det jag vill ha. Jag vill misslyckas, men under kontrollerade förhållande såklart. Jag vill lära mig. Jag har ju flytväst liksom. Kan ju simma. Vad kan hända mer än att man går på grund och sänker båten? Den är gammal.

Men det kanske är därför som hela familjen blir så ängsliga när jag nämner det. Lite så där i förbifarten. Så jag får väl förstå det, även om jag blir så sjukt irriterad av deras oro. Den äter på mig. Mammas mer än någon annan. Den fyller varje lem. Alltid gjort det. Oro oro oro. Jag kan nästan se all den oro som cirkulerar uppe i hennes huvud, när jag betraktar henne. Om mig. Om mormor. Morbror. Bröderna. Ständigt ständigt ständigt, är hennes tankar och oro på alla runt omkring henne. Väldigt sällan på henne eller i ögonblicket.

Det har jag lärt mig av henne. Jag har insett mitt fel. Så jag har vunnit! Och jag ska göra mitt allt för att inte misslyckas med min vinst. Och inte göra om misstaget. Jag ska inte oroa mig så mycket. Men inte för den delen vara dum eller oomtänksam. Det är absolut inte samma sak.

Vi ses om jag överlever.