Är du redo för kärleken
Mer kärlek och förälskelse. Jag fortsätter läsa i boken som ger mig insikt, tycks hela tiden hitta den, allt känns igen. Men jag vet inte om det är jag som desperat vill hitta just den förståelsen, och för mig själv bildar uppfattningen att det var just så. Men det ena behöver iofs inte alltid utesluta det andra. Det ena var en påföljd av det andra, som var en orsak till det tredje, osv...
Den person som blivit medryckt i förälskelsen upplever problemen som den andres problem, inte som ett gemensamt drama; innerst inne säger hon: klara dig bäst du kan. "Jag finns här, jag tycker om dig, lös dina problem och kom sen tillbaka, men visa dig inte förrän du löst dem", säger hon. I en ömsesidig förälskelse däremot strävar bägge parter efter att invadera den andres territorium, att betrakta varje problem som "vårt", ett problem som bara "vi" kan lösa.
Jag kan dock inte undvika att inte känna igen mig. Hennes problem var mina, nästan till allt för stor grad, så jag glömde bort mig själv, försakade mig själv. Men hon ville aldrig ta del av det som var mitt, mina problem, mitt liv. Citat i texten skulle nästan ordagrant kunna vara taget från Louise.
I en ojämnt vägande förälskelse är det alltid den minst förälskade som anklagar den andre för att vara okänslig, egoistisk, att leva i fantasin eller att vara tvetydig. Istället är det alltid den mest förälskade som oupphörligt, med tusen nyanser, ställer den väsentliga frågan: älskar du mig?
Det var kanske hennes eget tvivel som gjorde att hon ifrågasatte mig och ofta anklagade mig för just vad det hon själv gjorde. Jag framställer henne alltid som boven, tycker jag själv ibland. Men det är inget jag gör medvetet och håller henne inte till svars för att hon inte kunde svara på det jag gav. Det kan ha haft många orsaker för att det var så, men jag är dock inte ute efter att hitta en anledning längre, men vill ändå fortsätta att hitta förståelsen. Det är alltid det som lockar mig.
Den som älskar tenderar att rycka med den älskade in i kärleken. Om även denna är redo att förälska sig, kan det uppstå ett möte och till och med förälskelse. Men det kan ju hända att den andra personen redan har någon som intresserar henne och den förälskades kärlekspoesi väcker då visserligen hennes kärlek - men till en annan. Hon förflyttas till ett högre känsloplan men mottagaren av dessa känslor är inte den som väckt dem.
Det handlar mycket om att hitta någon som är redo att förälska sig, tror jag. Som inte lever i det förflutna, som vill ha något nytt, annorlunda, här och nu, för frammåt ser den bara tomhet. Are you ready for love?
Yes I am. Men nog om kärlek, nu ska jag titta på House, han e mannen.
Den person som blivit medryckt i förälskelsen upplever problemen som den andres problem, inte som ett gemensamt drama; innerst inne säger hon: klara dig bäst du kan. "Jag finns här, jag tycker om dig, lös dina problem och kom sen tillbaka, men visa dig inte förrän du löst dem", säger hon. I en ömsesidig förälskelse däremot strävar bägge parter efter att invadera den andres territorium, att betrakta varje problem som "vårt", ett problem som bara "vi" kan lösa.
Jag kan dock inte undvika att inte känna igen mig. Hennes problem var mina, nästan till allt för stor grad, så jag glömde bort mig själv, försakade mig själv. Men hon ville aldrig ta del av det som var mitt, mina problem, mitt liv. Citat i texten skulle nästan ordagrant kunna vara taget från Louise.
I en ojämnt vägande förälskelse är det alltid den minst förälskade som anklagar den andre för att vara okänslig, egoistisk, att leva i fantasin eller att vara tvetydig. Istället är det alltid den mest förälskade som oupphörligt, med tusen nyanser, ställer den väsentliga frågan: älskar du mig?
Det var kanske hennes eget tvivel som gjorde att hon ifrågasatte mig och ofta anklagade mig för just vad det hon själv gjorde. Jag framställer henne alltid som boven, tycker jag själv ibland. Men det är inget jag gör medvetet och håller henne inte till svars för att hon inte kunde svara på det jag gav. Det kan ha haft många orsaker för att det var så, men jag är dock inte ute efter att hitta en anledning längre, men vill ändå fortsätta att hitta förståelsen. Det är alltid det som lockar mig.
Den som älskar tenderar att rycka med den älskade in i kärleken. Om även denna är redo att förälska sig, kan det uppstå ett möte och till och med förälskelse. Men det kan ju hända att den andra personen redan har någon som intresserar henne och den förälskades kärlekspoesi väcker då visserligen hennes kärlek - men till en annan. Hon förflyttas till ett högre känsloplan men mottagaren av dessa känslor är inte den som väckt dem.
Det handlar mycket om att hitta någon som är redo att förälska sig, tror jag. Som inte lever i det förflutna, som vill ha något nytt, annorlunda, här och nu, för frammåt ser den bara tomhet. Are you ready for love?
Yes I am. Men nog om kärlek, nu ska jag titta på House, han e mannen.
Kommentarer
Trackback
