Jag är sååå ledsen...
Jag messar med J (Scoutern) idag, för länge sedan. Blir glad av att höra från henne, hon gör mig glad, men kommer med sorgliga nyheter, att hennes farfar gått bort, nyss. Hon höll honom riktigt kärt, det var fint. Jag önskar jag hade en farfar att förlora och älska så, men det är en annan historia, delvis.
Det känns lätt lite fånigt vad man än säger. "Näh men va tråkigt, du...", "Jag är sååå ledsen...", värst när den andre inte verkar vara det. Ett "Jag beklagar sorgen och förlusten", blir det jag skriver nu, nog det jag själv skulle vilja höra.
En annan vän förlorade sin farfar för bara ett par månader sedan, en vän jag kallar min Syster. Vi försöker vara öppna, men hon sluter sig också direkt. Kanske var det för att jag så desperat ville (vill) dela den sorgen med henne då. Jag vill känna hur det känns. Och jag ville och förutsatte att hon var förstörd, för att jag skulle kunna trösta.
Nu, önskar jag att jag hade J i min famn, uppkrupen i soffan i mörkret och bara lyssnande på samma musik. Den jag själv använder för att gråta, den jag lyssnar på nu. Jag vill känna idag, känna att jag lever.
Kom hem
Vem ska annars se på mig - Anna Järvinen
Det känns lätt lite fånigt vad man än säger. "Näh men va tråkigt, du...", "Jag är sååå ledsen...", värst när den andre inte verkar vara det. Ett "Jag beklagar sorgen och förlusten", blir det jag skriver nu, nog det jag själv skulle vilja höra.
En annan vän förlorade sin farfar för bara ett par månader sedan, en vän jag kallar min Syster. Vi försöker vara öppna, men hon sluter sig också direkt. Kanske var det för att jag så desperat ville (vill) dela den sorgen med henne då. Jag vill känna hur det känns. Och jag ville och förutsatte att hon var förstörd, för att jag skulle kunna trösta.
Nu, önskar jag att jag hade J i min famn, uppkrupen i soffan i mörkret och bara lyssnande på samma musik. Den jag själv använder för att gråta, den jag lyssnar på nu. Jag vill känna idag, känna att jag lever.
Kom hem
Vem ska annars se på mig - Anna Järvinen
Kommentarer
Postat av: Anonym
Jag vet det där med att vara förstörd. Just nu vet jag inte hur länge till jag orkar spela den här charadern om att jag faktiskt orkar med livet som det är, orkar med den skära smärtan.
Jag tror inte jag orkar mycket längre
Trackback
