Stjäla lite närhet i vimmlet och mörkret
Ute på en jogging tur igår så tror jag att jag såg Louise. Eller är det jag som vrider och vänder på omständigheter till det blir vad jag önskar att det är. Inte första gången jag tror jag ser henne, för att sedan upptäcka att det är någon annan när jag ser personen framifrån.
Det är märkligt, känslan sitter kvar, känslan av hennes närvaro. Trots att hon satt instängd i en bil, en escort som jag har för mig hon brukar köra. Men jag såg inte ansiktet. Först halvt bakifrån. Sen, ett par minuter och 4 tvärgator senare kom den från sidan, då tittade hon bort. Det kändes nästan tvingat hur hon titta bort, utan att ge fotgängaren (jag) som var på väg att korsa vägen vägen, den minsta uppmärksamhet. Kändes konstigt, och jag mötte istället passagerarens ögon. Om hon åkte ett varv runt ett kvarter för att ta en andra titt, av samma nyfikenhet som jag, så hade hon nog inte väntat mig vara där jag var, hade slutat springa.
Det är känslan som sitter kvar. Den har felat förrut med henne, men har också visat sig vara rätt många andra gånger. Det känns som hon, egentligen inget annat. Men känslan sitter kvar...
Men ikväll får det bli andra tankar. Först måste jag packa, sen till vänner och hoppas komma ut, till blinkande ljus och vimmel. Där kanske man kan stjäla lite närhet någonstans också. Jag behöver verkligen, och förstår egentligen inte hur jag klarar mig utan det så här länge. Men det kanske är just det jag inte gör.
Och packningen, till imorgon, iväg till fjällen med föräldrar och broder. Vita vidder, det var länge sedan, och som jag längtat. Blir borta ett tag från bloggen då troligtvis, tveksamt hur det är med täckningen till mobila bredbandet. Ha det bra till dess!
jag hoppas du mår bra. känns som jag kanske tappar lite när jag inte skriver så mkt nowdays, men det finns inte så mkt mer att säga. egentligen ältar jag bara. hoppas allt är bra som sagt, ta hand om dig A
Det känns väl lätt så, i bloggens värld. Och jag hoppas också att jag mår bra, vet inte.
