No longer dried out eyes
Känslan kommer när jag är ute på stan. Ångesten. En obehaglig känsla som kryper i kroppen men som inte har något synligt ursprung. Jag känner igen just den ångesten, men vet inte var den komemr ifrån. Jag vill fly. Gå hem. Till ensamheten och tryggheten, bort från verkligheten. Blir den för påtaglig? Jag brukar fly i en film vid sådana tillfällen. Drukna bort med scenerna en stund.
Är det för att jag öppnat mig känslomässigt igen? Tårarna är tillbaks. Jag välkomnade dem på lucia morgonen, under helganatt. Jag har länge levat i mellanriket, utan dalar och toppar. Det är tryggt där, att aldrig behöva falla ner i de djupa hålen som gör så ont. Men det är ju så jag bestämt mig för att inte leva. Jag vill uppleva bergstopparna, och betalar då gärna priset med dalgångarna.
Jag är desperat efter närhet. Undrar om jag kommer att kunna motstå att ta den ikväll. Önskar känna värmen av någon i min famn, och just idag att jag kunde krypa upp i någon annans famn, likt den lilla pojken jag är, i en moders knä.
Är det för att jag öppnat mig känslomässigt igen? Tårarna är tillbaks. Jag välkomnade dem på lucia morgonen, under helganatt. Jag har länge levat i mellanriket, utan dalar och toppar. Det är tryggt där, att aldrig behöva falla ner i de djupa hålen som gör så ont. Men det är ju så jag bestämt mig för att inte leva. Jag vill uppleva bergstopparna, och betalar då gärna priset med dalgångarna.
Jag är desperat efter närhet. Undrar om jag kommer att kunna motstå att ta den ikväll. Önskar känna värmen av någon i min famn, och just idag att jag kunde krypa upp i någon annans famn, likt den lilla pojken jag är, i en moders knä.
Kommentarer
Trackback
