Det blir som det blir och inte alls på något annat sätt
[bild]
Hej, det är bara jag, på en av mina favoritplatser i staden, bibblan. I bakgrunden finns besökande poeter som poetar sig, de kommer från sällskapet Dödsstjärnan. Själv, kommer jag från mammas mage. En gång i tiden ville jag inte visa vem jag var här. Jag ville hålla det hemligt från vardagen, och ge utrymme för både mina ljusa och mörka sidor, allt det jag inte visade annars. Jag har inte samma behov längre utan jag vågar, i större utsträckning, visa de där inneboende sidorna även till nära och kära i vardagen.
Jag vet inte riktigt om det betyder att jag är klar med denna blogg. Det verkar ju onekligen som jag är det på Ett sätt, om man tittar på alla uteblivna inlägg de senaste månaderna. Så åtminstone skulle jag kanske behöva byta skepnad på den om den ska finnas kvar, om jag ska skriva i den mer. Eller iaf definera om mitt syfte med den. Men det får komma av sig självt, det blir som det blir.
Så som ett annat beslut, att hitta en andrahandsgäst till min etta till nästa månad för att då kunna gå, dra, tillslut. Jag lät det bara komma, det beslutet, utan att göra någon stort av det, utan att känna mig tvingad till något drastiskt. Det var två veckor sedan och ännu har jag ingen klar, har nog tyvärr varit lite för kräsen. Nästa som dyker upp, som vill och kan ta lägenheten, får den, i sex månader. Det borde kännas lite skrämmande tycker jag, det är bara en och en halv vecka kvar till näst amånad. Ska jag flytta från min bostad då? Ja ja, det blir som det blir.
Hej, det är bara jag, på en av mina favoritplatser i staden, bibblan. I bakgrunden finns besökande poeter som poetar sig, de kommer från sällskapet Dödsstjärnan. Själv, kommer jag från mammas mage. En gång i tiden ville jag inte visa vem jag var här. Jag ville hålla det hemligt från vardagen, och ge utrymme för både mina ljusa och mörka sidor, allt det jag inte visade annars. Jag har inte samma behov längre utan jag vågar, i större utsträckning, visa de där inneboende sidorna även till nära och kära i vardagen.
Jag vet inte riktigt om det betyder att jag är klar med denna blogg. Det verkar ju onekligen som jag är det på Ett sätt, om man tittar på alla uteblivna inlägg de senaste månaderna. Så åtminstone skulle jag kanske behöva byta skepnad på den om den ska finnas kvar, om jag ska skriva i den mer. Eller iaf definera om mitt syfte med den. Men det får komma av sig självt, det blir som det blir.
Så som ett annat beslut, att hitta en andrahandsgäst till min etta till nästa månad för att då kunna gå, dra, tillslut. Jag lät det bara komma, det beslutet, utan att göra någon stort av det, utan att känna mig tvingad till något drastiskt. Det var två veckor sedan och ännu har jag ingen klar, har nog tyvärr varit lite för kräsen. Nästa som dyker upp, som vill och kan ta lägenheten, får den, i sex månader. Det borde kännas lite skrämmande tycker jag, det är bara en och en halv vecka kvar till näst amånad. Ska jag flytta från min bostad då? Ja ja, det blir som det blir.
Bipolar illusions
Don't turn away from possible futures before you are certain you don't have anything to learn from them.
You're always free to change your mind and choose a different future, or a different past.
Och jag läser igen. Och jag ler igen. Och jag skrattar igen. Och jag tror nästan jag är bipolar (wiki).
You're always free to change your mind and choose a different future, or a different past.
- Illussions of a Reluctant Messiah, Richard Bach
Och jag läser igen. Och jag ler igen. Och jag skrattar igen. Och jag tror nästan jag är bipolar (wiki).
Stillhet
Jag står still. Jag har stannat. Och tiden rusar förbi. Tystnaden och tomheten har ekat här, och ekar in i vardagen. Den stora högen med böcker på nattduksbordet, ligger lika oläst. Den stora högen på diskbänken, huller om buller med kastruller, ligger odiskad. Den stora högen med tidningar innanför dörren, blir allt högre, men förblir oläst även den. Mellan allt bråte tittar dammråttorna fram, stora och gråa, och undra vad som står på.
- Varför gör han inget? Varför sitter han bara här när han kommer hem, vid sin dator och skrivbord? Varför låter han allt förfalla och ligga, samla damm och förbli orörda? Varför gör han inte det han brukade göra, läsa och pyssla och hålla igång? Nu sitter han bara här, stilla, tyst, och tittar, på skärmen, på det hans blick faller på.
Där är jag, där sitter jag, men var exakt är det är det jag är? Inne i en depression, på något annat sätt går det inte att tolka, det är klassiskt. Det är så jag är när jag är "nere". Orkar inte, låter saker ligga ogjorda eller halvklara, sitter still, gör inget, kryper in i mina egna tankar, bort från allt. Jobbet brukade fylla upp med betydelse, mening. Det höga tempot, motsatsen till stillheten och allt som inte görs. Så vill jag ha det, så är jag tillfreds, då det händer mycket, då jag gör mycket.
Men det stora som gått förlorat är den stora riktningen, utan den blir alla aktiviteter bara tomma, hur högt tempo det än är, hur mycket jag än gör. Jag vet, jag ser, att jag brukar försöka dölja perioderna så, genom att vara aktiv. Göra massor och massor, så att jag inte hinner tänka, vara med mig själv? Kanske... Men det är målen jag måste finna igen, de som glidit ur sikte. Aktiviteter jag hoppats på, personer jag hoppats på. Jag vet, jag vet, jag försöker, se mig själv, där borta fram i tiden. Vart är jag, vem är där?
Jag undrar, för mig själv, hur jag lättast skulle bryta sinnesstämningen. Det finns många skolar, men två som framför andra är vitt skiljda. Den som går på djupet, ändrar från begynnelsen, barndomen och frammåt. Och det finns den som går på ytan, ändrar här och nu. Vardera säger att det är endast det som behövs, här och nu eller där och då. Jag tror båda är insnöade på varandra. Men jag undrar, om det var rent och snyggt och ordning i min lilla lägenhet, skulle jag känna annorlunda? Jag tror jag måste testa. Men bara tanken, och att jag faktiskt gör det, tror jag betyder att det redan är förbi.
21:32 Städat nu. Förtrollningen bruten nu?
- Varför gör han inget? Varför sitter han bara här när han kommer hem, vid sin dator och skrivbord? Varför låter han allt förfalla och ligga, samla damm och förbli orörda? Varför gör han inte det han brukade göra, läsa och pyssla och hålla igång? Nu sitter han bara här, stilla, tyst, och tittar, på skärmen, på det hans blick faller på.
Där är jag, där sitter jag, men var exakt är det är det jag är? Inne i en depression, på något annat sätt går det inte att tolka, det är klassiskt. Det är så jag är när jag är "nere". Orkar inte, låter saker ligga ogjorda eller halvklara, sitter still, gör inget, kryper in i mina egna tankar, bort från allt. Jobbet brukade fylla upp med betydelse, mening. Det höga tempot, motsatsen till stillheten och allt som inte görs. Så vill jag ha det, så är jag tillfreds, då det händer mycket, då jag gör mycket.
Men det stora som gått förlorat är den stora riktningen, utan den blir alla aktiviteter bara tomma, hur högt tempo det än är, hur mycket jag än gör. Jag vet, jag ser, att jag brukar försöka dölja perioderna så, genom att vara aktiv. Göra massor och massor, så att jag inte hinner tänka, vara med mig själv? Kanske... Men det är målen jag måste finna igen, de som glidit ur sikte. Aktiviteter jag hoppats på, personer jag hoppats på. Jag vet, jag vet, jag försöker, se mig själv, där borta fram i tiden. Vart är jag, vem är där?
Jag undrar, för mig själv, hur jag lättast skulle bryta sinnesstämningen. Det finns många skolar, men två som framför andra är vitt skiljda. Den som går på djupet, ändrar från begynnelsen, barndomen och frammåt. Och det finns den som går på ytan, ändrar här och nu. Vardera säger att det är endast det som behövs, här och nu eller där och då. Jag tror båda är insnöade på varandra. Men jag undrar, om det var rent och snyggt och ordning i min lilla lägenhet, skulle jag känna annorlunda? Jag tror jag måste testa. Men bara tanken, och att jag faktiskt gör det, tror jag betyder att det redan är förbi.
21:32 Städat nu. Förtrollningen bruten nu?
