Sand mellan mina tår
Jag hade förväntat mig semester. Längtat, efter skön avkoppling i segelbåten, en lagom aktivitet att sysselsätta sig med. Det blev lite väl äventyrligt dock, kämpigt. Även om vi bara seglade varannan dag blev det för hårt. För trött. Har ingen energi.
Det blev även lite för hårt för min far. Sjöbjörnen. I slutet av färden nedan, över ett svart stormigt hav, var han medtagen. Jag såg det på honom i slutet. Lite vild och stirrig blick. Han följde inte med i navigeringen, frågade upprepade gånger. Trots GPS-navigering. Gjorde missar han med sin erfarenhet aldrig skulle gjort annars. La i ankaret på tok för tidigt, svängde aldrig ut, bara direkt mot bryggan. Han ville till hamn. Till och med jag insåg det, det säger mycket. Men vi kunde dra in oss och ligga längs med kajen. Ankaret lät han ligga kvar i vattnet, utan fäste på slak lina. Imorgon. Vi tar det imorgon.
Han har börjat bli gammal, som nybliven pensionär. Inser det själv. Det är bra. Men måste vara svårt när ens egna begränsningar förändras. Det har varit han som dragit iväg med oss söner, men nu hänger han inte med. I det tempo han drar upp. Jag borde se det tidigare, måste vara uppmärksam. Det är först efteråt som jag sett det, när jag tänkt tillbaks. Har varit ett par andra tillfällen på senare tid.
Det brukar bli så på våra så kallade semestrar. Lite väl långt och äventyrligt. Alltid varit, i ständig rörelse. Fjällvandring. Längfärdsturer. Bilsemestrar, camping. Alltid i rörelse, mot nya äventyr. Men visst är jag färgad av det. Jag gillar det, jag vill vara aktiv. Röra på mig, se och uppleva. Och man får minnen av att göra och uppleva saker ihop. Jag kommer att komma ihåg det svarta havet. Det var en upplevelse. Och min far som täckte mig med sin kropp, för att inte få regnet piskande i ansiktet. Någon behövde styra och titta frammåt, mot våg, vind och regn. Det var vi två där, ensamna mot havet.
Och platserna vi kom till var speciella. Kaske bara blev ännu mer speciella. Kilometer långa stränder. Sand och sol. Som jag längtat efter sol. Jag lapade i mig allt jag kunde. Varje solstråle, och varje intryck.
Härliga bilder!
