Hela livet är i paus-läge
Jag är berorende av en stadig dygns-rytm inser jag. Regelbundenhet. En rutin att hålla sig till, men runt den fylla med vad som faller mig in. Jag vill vara spontan, tycker jag är det. Men vill samtidigt ha rutinen i vardagen att falla tillbaks till, vid slutet av dagen. En trygghet kanske, att jag inte halkat snett. Fortfarande är på spår, mot de mål jag vill nå.
Men rutinen är som bortblåst sedan början av månaden. Skolan tog slut. Och samtidigt drog jag på mig en infektion. Något virus som inte vill släppa. Det har gjort all träning uteslutande. Tillsammans med skolarbetet var det vad som upptog hela min stadiga rutin. Jag försöker hitta substitut. Men orken finns inte där. Aptiten och energin lyser med sin frånvaro.
Det känns som allt kommit i paus-läge. Dagarna går, inget förändras, inget händer. Jag befinner mig på samma plats. Personerna i min närhet likaså. Men jag trivs där någon av dem är. Det är svårt att hålla skenet uppe, att allt är bra. Varken vill eller orkar göra det.
Det blir att beställa tid hos doktorn imorgonbitti. Jag sätter mina förhoppningar på att allt ska bli bättre, bara jag blir frisk. Att jag kan få tillbaks någon typ av rutin.. att jag kan få ork till annat då.
