... oskyldig pojke ...

Det var körtelfeber. Kyssjukan, som doktorn kalla den. För att den främst smittar genom saliv, och vanligt bland ungdomar. De flesta har det någon gång i livet. Jag läste på lite mer om den direkt när jag kom hem. Det dröjer normalt 4-6 veckor från smittotillfället till första sympton. Det skulle stämma bra med en viss Scout, den person jag varit mer intim med än någon annan. Hoppas bara inte hon har det också, utan kanske bara bar på viruset. Inte hört annat.

Det var länge sedan jag var hos doktorn inser jag. En gång under lumpen för sex år sedan, det var senast. En släng av influsensan som jag fick en penicilin-kur till. Jag undra varför, det dröjt. I skolåldern känns det som det var med lite jämna mellanrum. Man ramla och slog sig lite mer då, och gick åtminstonde till skolsystern för koll då och då fram till gymnasiet. Vill gärna tro för att jag aldrig varit riktigt sjuk sedan dess. Vad jag kan minnas har jag inte det, men tror inte det är hela sanningen. Tror det hänger ihop lite med att försöka "bli vuxen". När man flyttade hemmifrån. Att bli mer självständig. Kunna klara sig själv, utan föräldrar eller andra som vakar över dig.

Det visade ju sig at jag inte behövt gå till doktorn nu heller, då det inte finns något att göra. Men det var skönt att få beskedet. Det kändes bara skönt att höra att det var av en anledning att jag varit så trött och orkeslös den senaste månaden. Att det inte bara var jag som var lat eller orkade ta tag i saker. Jag blev glad, lättad, av att höra det. Det var kanske inte är lika roligt att få veta att det troligtvis kommer fortsätta lika lång tid till, innan kroppen lyckas så ut viruset själv (finns inget vaccin), eller rent av flera månader. Men det känns mindre viktigt, både när jag hörde det och nu, och förhoppningsvis imorgon, och om en vecka.

Jag kan åtminstonde röra på mig lite, träna lite lätt, gjorde det idag. Orkade knappt röra mig efteråt. Kom på mig själv att sitta som ett fån på pallen en meter framför tv'n, stirrandes på något meningslöst. Men det var skönt ändå, att kunna aktivera sig. Och trots allt skönt att jag inte har många måsten just nu. Jag har en anledning till att ta det lugnt, vila. Så trött. Får bara se till att jag inte använder det som en ursäkt till mig själv.

Och det är skönt. För det känns som jag fått pusselbitar på plats. Jag förstår. Jag måste förstå.

Men lite tråkigt var det att min främsta nyhets- och informationskälla, Aftonbladet.se, visade sig ha lite fel. Men det var ingen nyhet i sig.