Ett ord
- Lära mig spanska.
- Läsa, Erich Fromm o Francesco Alberoni.
- Skaffa ny dator.
- Göra klart allt med exjobb.
- Bli klar med studier.
- Försonas med ett förflutet.
- Hitta riktig kärlek.
- Väx, öppna mig, som person.
- Satsa på träningen.
- Ta upp teckningen igen.
- Skaffa jobb.
- Lär mig Sharepoint.
- Läs alla NT som samlat sig.
Det är vad jag får ner på min "Att göra/Att uppfylla"-lista just nu. Det jag vill och behöver göra, både på lång och kort sikt. Jag behöver göra så ibland, om inte skriftligt, så i huvudet. Strukturera upp och planera vad jag ska göra. Så jag vet vad jag borde göra, vill göra och i vilken ordning, vilket som är viktigtast. Så jag vet vart jag är påväg.
Det är många fina definierade mål och vet hur jag åtminstonde ska börja för att uppnå dem. Men jag kommer ingenstans, det är hela tiden en punkt, som jag vet och känner är viktigast, som jag hela tiden tänker på och hindrar mig i alla andra punkter. Den får mig att tveka, på hela mig och allt jag gör. Försonas med ett förflutet. Jag vet inte längre om jag gör rätt, om jag är rätt. Jag måste försonas, måste acceptera det som varit och det jag gjort, om du nu varit dåligt, måste släppa det. Jag är bra på att predika om det, vet vad jag behöver, men inte förmögen att göra det själv...
Jag försöker skriva, fortsätta göra klart ett andra långt brev som nog aldrig kommer bli skickat heller. Allt mer av texten skrivs om, eller försvinner helt. Jag har fått en allt starkare lust på senaste, att ersätta alla sidor text med ett enda ord. Ett ord jag från början sa att jag inte skulle ha med. Det enda ord jag tyckte att jag inte skulle behöva använda...
Förlåt.
sista stycket var fint. känns som om du har kommit en bra bit på väg. som om lite av ilskan lagt sig. sällan är nåt endast "någons fel", om man nu ska prata om fel när det gäller mänskliga relationer.
