No longer is she, our mutual friend

Det var länge sedan, november förra året, första kvällen jag träffade min Syster. Vi pratade om musik. Hon kom in på ett utmärkt tips, om man kände sig nere, lite små depp. Gör en playlist, börja med den deppigaste och sorgligaste låt du kan hitta, någon som tilltalar dig djupt. Fortsätt med inte lika deppig låt, lite gladare och gladare, och avsluta med en som sprudlar av glädje. Börja lyssna, och låt känslorna komma. Låt det komma ut, det du har inom dig. Känn musiken. Lev dig in.

Jag har tillämpat det några gånger nu, tre för att vara exakt. Första gången var när Systern och jag bestämde oss för att sluta träffas, som dejt. Trots att jag hade vunnit en vän, och trots att jag skillts med en leende på läpparna hela vägen hem, kände jag mig allt lite ensam dagarna som kom. Att inte längre ha någon att krama om.

Nu, är jag också lite ensam. Jag är vilsen. Jag kom att tänka på Depplistan då. Den var så här:

Divine Comedy - Our Mutual Friend
Albert Hammond Jr - Scared
Timbaland - Apologize
Imogen Heap - Goodnight and Go
Beirut - Postcard From Italy
Imogen Heap - Speeding Cars
Those Dancing Days - Hitten
Gruff Rhys - Candylion

Jag utnyttjade även körkoret och bilen idag, åkte ut till vattnet. Saknar stillheten. Men missade solnedgången. Imorgon...

Vatten_kvall

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0