Humor har morgonstund i mun
Märklig sms-konversation imorse. Klockan sju på morgonen kommer från ett okänt nummer en ascii-bild jag inte kan tyda:
Okänd: ,)) L
,"""""",
""PUSS"
'""""""' God morgon. sovit gott? Jag har det.kram
Jag: Tack, sovit jätte gott! Men vem är du, tycks inte ha dig i min telebok?
Okänd: Ronny, vem frågar?
Jag: Appe, som fick en puss av dig nyss!
Tack Ronny, för att du fick mig att vakna på gott humör! En annan incident som förgyllde min vardag, igår:
På myrorna, jag köper en bok och tillslut är det min tur i kön. Jag betalar med en guld tia och väntar på att få en fem-krona tillbaks. Med handen halvvägs utsträckt tittar kassörskan (~60) på kvittot, och stannar upp i sin rörelse.
Kassörska: (tyst halvt för sig själv) Nej jag slog femtio ör...
Hon står och funderar och tittar rådlöst på kassaapparaten. Min fem-krona i handen.
Jag: Det är ok jag behöver inget kvi...
Kassörska: Vänta, vänta...
Under en minut står jag och betraktar henne. Hon slår på kassapparatens knappar. Hon river av kvitton. Hon tar upp fyra en-kronor och femtio öre, och lägger sen tillbaka dem igen.
Jag: :)
Tillslut får jag min fem-krona, med kvitto.
Kassörska: (ser nöjd ut) Varsågod!
Jag: Tack... så mycket!
Sådant som förgyller min vardag. Annars, känns det lite menlöst. Med mycket. Jag vill, börjar och tar ett steg. Men stannar, slutar och tappar lusten. Som att jag börjar se på film, men pausat och slutat efter en tio minuter. Inte för att det är tråkig eller ointressant. Utan för att det är en film som jag tror passar perfekt för en annan, J. Som jag tror vi skulle kunna gilla tillsammans.
Det känns lite meningslöst, saker och ting. Utan att ha någon att dela det med. Det kommer bara bli ett eget minne som bara jag kan dela med mig själv, som bara jag kan komma ihåg. Nej, jag vill ha någon att dela med.
ibland är det ju onekligen så att minnen känns mer värdefulla & större när man delar det med någon annan. men bara för att man delar ett minne med sig själv betyder det inte att det är mindre betydelsefullt - egentligen. det bara känns så
hoppas du mår bra, var ett tag sen nu
Jag känner mig rätt så tillfreds med mig själv ändå. Inte nöjd över var jag är i livet men inte heller oroad för det. Visst vill jag ha tvåsamhet, eller annan gemensamhet, men har ju faktiskt ett helt liv på mig att hitta det. Det som känns rätt.
