Var ser du dig om fem år
Det är sent nu, drar ut på dygnet igen. Jobbintervju idag. Nervöst, och kände mig inte speciellt förberedd. Stapla på orden några gånger, men behöll ändå fattningen, skulle jag inte alltid ha klarat. Endast intervju för ett konsultföretag än så länge, som ska förmedla vidare, men han trodde på mig. Det känns ju fint att vara eftertraktad, bara jag inte låter det gå före mig själv.
Jag tar mig tid efteråt, smuttar på en kopp te och betraktar personerna som passerar. Försöker föreställa mig vad de tänker på, vilka tankar som rör sig i deras huvud, just då. Jag önskar jag visste. Tjejen med huvan uppdragen i duggregnet, damen med den högburna hållningen. Och hur är det med mig själv? Hur känner du egentligen för de jobb som disskuterats, som du mycket väl kan komma att erbjudas? Och de andra jobben, det på ditt gamla jobb som tycks vara som klippt och skuret för dig? Vad vill du egentligen? Var ser du dig?
Kan jag se mig i ett litet expansivt företag i framkanten av utvecklingen? Säkert med fritt tänkande och eget ansvar. Eller i det stora företaget, som är uppstyrt, ofta med fasta uppgifter, där man behöver rätta sig efter alla andra? Men tryggt, med en stabil inkomst och säkrad framtid.
Jag trodde det skulle kännas fånigt att prata om min entusiasm för mitt program och mitt intresse. Webbdesign och webbutveckling, blandningen mellan de tekniska lösningarna och att skapa grafiskt. Men det gjorde det inte. Det gör det inte. Jag valde ju faktiskt mitt program av en anledning, jag och ingen annan. Det är bara att jag ifrågasätter allt, alla val jag gjort, att jag inte riktigt vet vilka som verkligen är mina längre.
Jag tar mig tid efteråt, smuttar på en kopp te och betraktar personerna som passerar. Försöker föreställa mig vad de tänker på, vilka tankar som rör sig i deras huvud, just då. Jag önskar jag visste. Tjejen med huvan uppdragen i duggregnet, damen med den högburna hållningen. Och hur är det med mig själv? Hur känner du egentligen för de jobb som disskuterats, som du mycket väl kan komma att erbjudas? Och de andra jobben, det på ditt gamla jobb som tycks vara som klippt och skuret för dig? Vad vill du egentligen? Var ser du dig?
Kan jag se mig i ett litet expansivt företag i framkanten av utvecklingen? Säkert med fritt tänkande och eget ansvar. Eller i det stora företaget, som är uppstyrt, ofta med fasta uppgifter, där man behöver rätta sig efter alla andra? Men tryggt, med en stabil inkomst och säkrad framtid.
Jag trodde det skulle kännas fånigt att prata om min entusiasm för mitt program och mitt intresse. Webbdesign och webbutveckling, blandningen mellan de tekniska lösningarna och att skapa grafiskt. Men det gjorde det inte. Det gör det inte. Jag valde ju faktiskt mitt program av en anledning, jag och ingen annan. Det är bara att jag ifrågasätter allt, alla val jag gjort, att jag inte riktigt vet vilka som verkligen är mina längre.
Kommentarer
Trackback
