... oskyldig pojke ...

jag borde skriva av mig igen. inte för att jag är på väg ner, men för att det är så mycket som rör sig i huvudet. jag behöver skriva till bloggen, min vän, den som alltid lyssnar, som inte dömmer, som bara finns.

var på intervju idag, men jag är obeslutsam, och är orolig att det kan ha skinit igenom, i mina svar. det verkar vara ett riktigt kul jobb, och jag kommer ha en riktigt trevlig kompanjon. en bekant, som var den som rekommenderade mig för dem, företaget. ska jag se det som ett tecken på att jag är omtyckt. men jag klarar inte det helt och hållet, jag glömmer. jag tvekar, för att jag inte vill låsa mig. jag vill ju flytta, om än inte permanent, så ett tag, dra till stockholm. av fler anledningar än jag nämnt här. och jag ska ju resa, gå, vandra. jag vill göra det innan året är slut, vill inte vänta ett helt år till. jag vet inte, om jag sätter käppar i hjulet på mig själv. antigen genom att drömma dumma drömmar som gör att jag inte kan rota mig. eller att jag förnekar mig jälv genom att inte jaga drömmen, visionen. jag vet inte ens vilket.

en kompis säger att jag ska ta whatever, första bästa, tjäna lite pengar, sen kan ja flytta på mig om jag vill. göra som honom med andra ord. ta ett jobb som man inte alls är intresserad av egentligen och spendera massor av deras tid och resurser på sig. det känns ruttet, oärligt, om jag innerst inne skulle veta att jag om några månader skulle lämna dem i sticket. är jag för godhjärtad, tänker för mycket på andra, och åsidosätter mig själv, för lite egoist, för mycket altruist. tänker jag för mycket. jag önskar att jag inte tänkte så mycket, jag gör alltid det. jag önskar att det kunde vara tyst där uppe innanför pannan, om än bara för en sekund. alldeles tyst. utan tanke. utan rörelse. bara närvarande.

vad jag än ska ta mig för, här eller där, så vet jag att jag behöver få tillbaka rutinen och diciplinen. jag hoppas att den kan vara på väg tillbaka efter dagens springtur. jag känner hur nyttigt det är. kroppen, som är lite mjukare, mer avspänd, och lugnet i mig. ja, jag vill börja träna igen, jag vet att det är nyttigt, och att det är en del för att nå målet, drömmen. av den anledningen vill jag göra det, inte av den andra, den ytliga, den som vill imponera, den som vill prestera för andra.

jag brukar inte skriva mina inlägg så här, utan versaler. jag brukar vara väldigt petig med att få det snyggt och lättläst. men det är inte för att jag vill, jag kan inte använda shift tangenterna. de är ur funktion. så är det bara. de bestämde sig för att inte fungera för ett par dagar sedan och sedan dess har jag inte kunnat skriva stora bokstäver eller annat nyttigt och bra att ha, som snabel a, och frågetecken.

jag vill ha en ny dator. det betyder pengar. ett jobb.