Efter regn
Varför är jag här, i botten på vallgraven, där allt är svart. Jag är där i sinnet, och tankarna smittas av mörkret. Jag är värdelös och alla fel jag trott jag för länge sedan lagt bakom mig kommer upp till ytan. Mamma ber mig: - Kom hem och ät middag. - Om jag hinner, blir mitt svar. Jag vill, jag borde, men orkar inte. Ligger kvar i sängen tills det är försent. Tills jag inte behöver bry mig om det längre, och kan ge plats åt mörkret igen. Jag hinner fortfarande gå och träna. Vill, borde, det har inte blivit något senaste dagarna. Magen kurrar, jag borde äta. Alla borden och måsten. Men orkar ingenting, jag ligger kvar i sängen.
Men allt vänder, med att en vän hör av sig, och alla de svarta molnen skingras. Bara så där. Med samma avsaknad av egentlig mening, vänder allt från mörker till ljus. Ovanligt ljust. Eller kanske är det samma gråa som på en vardag, men att det känns så oerhört mycket mer. Det gråa kanske inte är så grått ändå, får mig åtminstonde att uppskatta det mer.
Jag är glad att det vände innan jag gick och la mig igår. Men jag måste lära mig att våga be om hjälp...
PS. Min blogg strular den senaste tiden, kan inte ge kommentarer, ibland inte logga in. .DS
Det sårar mig att läsa hur du inte funnit ork, vilja eller mening med att kliva upp ur sängen. Jag hoppas detta ljus stannar och att du håller dig så, för jag är ett levande bevis på att allt som är mörkt i sinom tid faktiskt blir ljust. I alla fall en skala av grått istället för svart.
Be strong Appppppe
jag vet inte vad det hänger på, att du inte skriver. jag hoppas det är för att du inte kan, annars är det synd att du inte har nåt att säga mig
Jag har försökt. :/ Halva tiden kan jag inte logga in på mail eller någonting, eller kommentera i blogg, sådana här rutor. Den(min dator) tror inte att jag har fyllt i något alls... Hela veckan, börjar bli väldigt trött på det. Det verkar vara något virus (igen!), försökt med antivirus men verkar inte hitta något.
Jag passar på för om ett tag kommer jag nog inte kunna skriva något igen.
