Jaga en dröm
Ändå känns det rätt så naturligt att jag tänker på henne och mig, när jag ser och läser om kärleken som finns överallt i vardagen. Det kan vara nästan plågsamt ibland , att ständigt bombarderas från alla håll... musik, film. Det är inte många sånger som inte handlar om kärlek. Och de flesta filmer har med en kärlekshistoria, om den inte ligger i centrum för berättelsen. Jag har inte precis så många kärleksrelationer att relatera till, reflektera över, så känns ändå rätt självklart att det är just hon som dyker upp i tankarna när jag försöker förstå.
Men det är en annan som varit dominerande den senaste tiden, Scoutern, som jag helldre kallar J från och med nu. Det är hon som finns i tankarna. Hon som jag pratar med inom mig själv. Hon som finns vid min sida i allt jag gör. Hon som jag vill imponera på.
Jag har nog alltid haft och behövt ha en sådan person inom mig. Någon att verka duktig för, att prestera för. Det är så jag hittar bekräftelse, så jag alltid fått den. Jag är mer medveten om det nu och förbannad på mig själv att jag inte kan göra saker för mig själv oftare, utan att det finns någon annan jag gör det för. Min egen vilja, var har den varit?
Jag tror det har något med att jag har svårt att släppa taget, för att jag behöver en person att prestera för. Jag önskar jag var tillräckligt modig att göra det. Modig nog att släppa och ta nya steg, in i okändmark. Det är nog det alldra svåraste. Även om något är rent destruktivt och dåligt kan man hålla kvar i det, bara för att det är bekant, det är känt, det är tryggt. Jag kan inte göra annat än beundra sådana personer, som vågar släppa allt det trygga och invanda, för att jaga sin egen dröm, sitt egna mål med livet.
Jag har varit borta från allt vad bloggar heter länge, längre juluppehåll än väntat. Jag är tacksam för att några fortfarande verkar titta in! Ha det!
"My yesterday are all boxed up and neatly put away. But every now and then you come to mind." Så har det varit för mig förut, man tänker på personen i fråga, inte alltid men ibland och ändå allt för ofta. Det är inte mindre än naturligt.
Jag är precis som du när det kommer till att alltid ha någon att "leva för", för att göra det lite mer dramatiskt (vilket jag verkar ha en vana att göra saker). Anyhow, för mig är det, och har nästan alltid varit, så att jag måste ha en annan att intressera mig för, att vilja visa mig för, för att komma över personen i fråga. Så är det nu med, därför väntar jag nästan på att någon ska komma och "sweap me of my feet". Men jag tror väntan är förgäves, jag måste lyckas släppa honom först. Annars kommer han vara allt jag tänker på, även med någon ny.
Låter intressant med den nya människan, J. Hoppas det är något som visar sig bli något bra. All lycka till dig kära Appe.
H.
precis nu när jag tänkte börja skriva en annan sak så läste jag min kommentar på det här inlägget & det är exakt vad som hänt. det var en annan människa i sitt fina fina skal som kom & swept me off my feat & fick mig att totalt glömma gamla kärleken. ibland förvånar människor en, och alla är inte hjärtkrossande monster som många människor får en att tro.
vad jag tänkte skriva från början var att jag har stängt sundrenched, jag har raderat vad jag en gång aldrig trodde jag skulle bli fri. jag har, som många många andra, ett behov av att skriva av mig, få ur allt som ligger & hotar inuti. därför har jag gjort en ny plats att utfylla detta behov, och jag tänkte först inte skylta med denna sida men jag känner att jag måste ha dig kvar.
sundrenched däremot var jag tvungen att göra mig av, för det representerar allt jag behövde få ur mig & få bort. allt jag behövde radera. nu har jag lyckats & jag måste starta något nytt för att inte vara kvar på samma ruta. granaterimagen.blogg.se, där finns mitt hjärta igen.
jag hoppas innerligt att allt är bra med dig & att vi på något sätt inte tappar kontakten. även om det är omöjligt på många sätt & vis, så hoppas jag inte vi gör det på väldigt väldigt länge.
all lycka till dig. all all lycka.
H.
