Mammas gamla kappa
På väg till sängs igårkväll kom jag att tänka på en historia jag hörde om mig själv som barn under julhelgen med familjen. Jag måste ha varit 3-4år och en kväll efter läggdags så var jag inte i min säng, och spårlöst försvunnen. Bröderna väcktes och alla sprang runt och letade efter mig, i och runt hela huset. Efter en lång hittade de mig tillslut. Jag låg och sov på skohyllan. Längst in bakom alla långa rockar och kappor. Och jag själv invirad i mitt favorit plagg, mammas gamla kappa, med det glatta nylon tyget på insidan.
Men då som nu kunde inte undvika att tänka på varför jag egentligen var där. Till historien, som endast kommer som en sid notis, att någon hade nallat en massa glasspinnar ur frysen. Och jag ser mig själv gömma mig medvetet, i rädsla för att ta konsekvenserna. Tydligen hade jag en dålig självkänsla redan då. De lär ha ropat när de letat efter mig, och jag lär ha hört dem. Jag undrar om jag verkligen sov när de hittade mig, eller om jag bara låtsades.
Jag ska ta och ge Mia Törnblom en chans...
Men då som nu kunde inte undvika att tänka på varför jag egentligen var där. Till historien, som endast kommer som en sid notis, att någon hade nallat en massa glasspinnar ur frysen. Och jag ser mig själv gömma mig medvetet, i rädsla för att ta konsekvenserna. Tydligen hade jag en dålig självkänsla redan då. De lär ha ropat när de letat efter mig, och jag lär ha hört dem. Jag undrar om jag verkligen sov när de hittade mig, eller om jag bara låtsades.
Jag ska ta och ge Mia Törnblom en chans...
Kommentarer
Trackback
