Mia Törnbloms självkänsla
Jag har läst Mia Törnblom nu, och hennes Självkänsla Nu!. Jag har problem med den där självkänslan, behöver öva upp den, och de metoder och övningar hon har verkar vettiga. Jag har alltid ställt mig tveksam mot dem innan, det som man hört i aftonbladets typiska "Bättre självkänsla på 21 dagar!" eller likanande. Det har känts som det behövs mer än att bara se sina bra sidor, vilket det mycket går ut på. Och att sedan övertala sig själv att man duger.
Halvvägs in i boken blir jag lite besviken, för hon tycker inte att man behöver gå tillbaka i sitt förflutna, barndomen eller var det kan vara, och se varifrån en inre konflikt kommer. En viss oro, en viss ångestkänsla eller liknande. När man vet vad känslan är så kan man börja att träna och tränga bort den negativa känslan, enligt henne. Men då låter man ju en konflikt vara olöst, utan att komma i kontakt och förstå känslan, varför den uppstår. Det är först då, när man ser och förstår känslan, som man kan få insikten. Man tar fram känslan från det Omedvetna, eller lyser upp Jungs skugga.
Medans jag läser kan jag inte ungå att få känslan av en kvinna som fortfarande har den sviktande självkänslan. Som trillar dit och behöver rabla sina ramsor hon har, för att övertyga sig själv att hon är bra och duger, igen. Men så kanske det är även för de med den starkaste självkänslan sviktar och tvivlar på sig själv, men att de naturligt får tillbaka tron på sig själv.
Men den är bra, den är nyttig, ger också mycket insikt, och den mentala träningen har klart sin plats. Men jag vill gå djupare, med mitt ständiga sökande. Jag vill förstå.
Halvvägs in i boken blir jag lite besviken, för hon tycker inte att man behöver gå tillbaka i sitt förflutna, barndomen eller var det kan vara, och se varifrån en inre konflikt kommer. En viss oro, en viss ångestkänsla eller liknande. När man vet vad känslan är så kan man börja att träna och tränga bort den negativa känslan, enligt henne. Men då låter man ju en konflikt vara olöst, utan att komma i kontakt och förstå känslan, varför den uppstår. Det är först då, när man ser och förstår känslan, som man kan få insikten. Man tar fram känslan från det Omedvetna, eller lyser upp Jungs skugga.
Medans jag läser kan jag inte ungå att få känslan av en kvinna som fortfarande har den sviktande självkänslan. Som trillar dit och behöver rabla sina ramsor hon har, för att övertyga sig själv att hon är bra och duger, igen. Men så kanske det är även för de med den starkaste självkänslan sviktar och tvivlar på sig själv, men att de naturligt får tillbaka tron på sig själv.
Men den är bra, den är nyttig, ger också mycket insikt, och den mentala träningen har klart sin plats. Men jag vill gå djupare, med mitt ständiga sökande. Jag vill förstå.
Kommentarer
Trackback
