Fosterställning

Är det musiken? Mogwai's dystra emo stråkar som som sätter hela min kropp i gungning, drar med mig, i dess svängar.

Är det vinet? Alkoholen som sprider sig i kroppen med blodets fart, till varje lem i min kropp, domnar den, dämpar den.

Är det huset? Alla minnen, stämningar och känslor, som kommer tillbaka och levs om på nytt, i huset jag växt upp.

Är det kvällen? Kommer förävntningarna att motsvaras, de jag har på den, och det den och de andra har på mig.

Var det något av dem? Som gjorde att jag helst av allt ville krypa in under täcket och krama benen, resten av kvällen, för att inte vara ivägen för någon annan.

...

Igår, spenderades först med hela familjen i det gamla huset, middag och vin. Det var som deet brukar, bara så. Sedan hem till mitt, där jag nästan stannade. När vännerna frågade, kunde jag inte komma på någon anledning till varför jag inte skulle komma, som jag sagt. Sanningen kunde jag ju inte sagt(!?). Nyktert, tråkigt, förrutom de där vännerna jag inte träffar så ofta, han och de, var anledningen till att jag drogs ut.

Inatt, drömde jag, Och jag kände det när jag vaknade, att det var en sådan dröm, en viktig dröm. Och fånigt är det nu, när jag inte kan komma ihåg vad den handlade om. Varför skrev jag inte ner den, jag skulle ju? Jag tänkte på den hela morgonen, och kunde hitta de små vinkarna, som kopplade till tiden innan. Jag försöker hitta minnet, men det är som om det aldrig funnits. Den är mig förlorad, jag kan bara hoppas den hittar tillbaka.

Idag, är en slö dag. I köket, lagas mat till lådor för veckan. Jag hoppas det blir många använda, åtminstonde en på måndag. Och kokostoppar har bakats, med vanilj och mycket ingefära. Kanske för mycket, jag ska snart ta reda på det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0