06.36
Jag vaknar och ser siffrorna på displayen. Med ett leende på läpparna, av att kunna konstatera sju och en halv timmes sömn. Det blev inte som igår, vakna, och se att det står 1.06... fyra och en halv timme innan jag skulle gå upp, och inte kunna somna om. Jobb har det blivit, alla tre dagar i veckan, jag känner spåren av det. Handen, nyporna, som greppade om mobilen, känns tjock och blodfylld, stramar när jag knyter den. Ländryggen och låren spänner lite även där jag ligger i sängen, vill ha min uppmärksamhet, verkar det som. Jag reser mig upp och får kämpa för att sträcka vaderna nittio grader, så att jag kan stå upprätt. Varför varför, skulle jag vara så hurtig och springa de där fem kilometrarna till jobbet varje dag denna vecka?
Jag staplar ut i köket och gör morgongröten, paketet med havregryn känns som fylld med bly. I varje liten rörelse, ta fram bestick, röra om i skålen, så protesterar kroppen. Den spänner axlarna, ryggen, antagonisterna till varje muskelrörelse, för att hejda det jag vill få den att göra. Den tycker nog jag borde lägga mig i sängen, och inte tro att jag är något, i en eller ett par dagar om den fick bestämma.
All denna värk, från lite lådor, kartonger, hur har det gått till? En container som färdats över världshaven och hamnat i lilla Norrköping, full till bredden och tak med kartonger innehållande allahanda elektronik. Det kan vara strykjärn, kaffekokare, juicepressar, dvd-spelare, surroundsystem, högtalare, matberedare, dammsugare, kläder, konserver, kex, gym-artiklar. Av de ovanstående, är konserver bland de mest otacksamma. Inte de tyngsta paketen i sig (gym-vikter, surroundsystem och högtalare på 30kg och uppåt), men små, och tunga för sin storlek.
Jag räknade på det igår för skojs skull, när jag tänkte mer än jag egentligen borde göra där jag stod i containern och lyfte våffeljärn. De kom i paket, fyra i varje, uppskattad dryga 15kg per kartong. 24 pall och 28 kartonger på varje, fyra i botten, sju hög. Det blev mer än 600 kartonger, och dryga 10 ton i containern. Det gjorde jag och min kollega, lyfte upp och staplade upp, ända upp till över huvudhöjd. Och det var bara två av de åtta timmarna.
Jag förstår min kropp, som vill att jag ska ligga ner och inte tro att jag är något. Men det är jag ju, och om jag fick välja, skulle jag jobbat även idag...
Jag staplar ut i köket och gör morgongröten, paketet med havregryn känns som fylld med bly. I varje liten rörelse, ta fram bestick, röra om i skålen, så protesterar kroppen. Den spänner axlarna, ryggen, antagonisterna till varje muskelrörelse, för att hejda det jag vill få den att göra. Den tycker nog jag borde lägga mig i sängen, och inte tro att jag är något, i en eller ett par dagar om den fick bestämma.
All denna värk, från lite lådor, kartonger, hur har det gått till? En container som färdats över världshaven och hamnat i lilla Norrköping, full till bredden och tak med kartonger innehållande allahanda elektronik. Det kan vara strykjärn, kaffekokare, juicepressar, dvd-spelare, surroundsystem, högtalare, matberedare, dammsugare, kläder, konserver, kex, gym-artiklar. Av de ovanstående, är konserver bland de mest otacksamma. Inte de tyngsta paketen i sig (gym-vikter, surroundsystem och högtalare på 30kg och uppåt), men små, och tunga för sin storlek.
Jag räknade på det igår för skojs skull, när jag tänkte mer än jag egentligen borde göra där jag stod i containern och lyfte våffeljärn. De kom i paket, fyra i varje, uppskattad dryga 15kg per kartong. 24 pall och 28 kartonger på varje, fyra i botten, sju hög. Det blev mer än 600 kartonger, och dryga 10 ton i containern. Det gjorde jag och min kollega, lyfte upp och staplade upp, ända upp till över huvudhöjd. Och det var bara två av de åtta timmarna.
Jag förstår min kropp, som vill att jag ska ligga ner och inte tro att jag är något. Men det är jag ju, och om jag fick välja, skulle jag jobbat även idag...
Kommentarer
Trackback
