Saknar saknaden
*Brrrzzzz!* Mobilen ryter vid nattduksbordet. Vakna! Jag höjer huvudet, kisar med ena ögat mot ljuset och tar tag i mobilen, den tystnar. Tittar på den, 08:30. Gimme some snooze, tänker jag till mig själv, och lägger tillbaka huvudet på kudden. Vad som måste vara nio minuter senare, ryter den igen. Jag famlar med handen, lyckas få tyst på åbäket, utan att ens lyfta huvudet från den mjuka kudden. Fem gånger till, sedan är den tyst, och jag ligger kvar. Halvt sovande, halvt vaken, omvart annat. Jag drömmer i den ytliga sömnen, drömmar jag redan glömt, som är lika ytliga som sömnen. Jag ligger kvar, och filosoferar om gamla och nya ting. Jag tänker på vänner och jag speciellt vänner som det var tänkt att bli mer än bara just det av, vänner.
Det har ljusnat för länge sedan ute, solen har både lyst och gått i moln. Jag tittar på klockan. 14:23, Jaha. Men vad gör det för skillnad, att jag sovit bort halva dagen, när det inte finns något att gå upp till. När man inte har ett jobb, ett syfte, en uppgift att utföra. När ingen behöver dig. När du inte är saknad. Världen och samhället och alla i det klarar att gå runt och fortsätta som det gjort, precis lika bra utan dig. Ja, jag saknar att vara saknad.
Det har ljusnat för länge sedan ute, solen har både lyst och gått i moln. Jag tittar på klockan. 14:23, Jaha. Men vad gör det för skillnad, att jag sovit bort halva dagen, när det inte finns något att gå upp till. När man inte har ett jobb, ett syfte, en uppgift att utföra. När ingen behöver dig. När du inte är saknad. Världen och samhället och alla i det klarar att gå runt och fortsätta som det gjort, precis lika bra utan dig. Ja, jag saknar att vara saknad.
Kommentarer
Trackback
