Trala-la säger livet
Intervjuer. Jag har blivit intevjuad för det där jobbet som jag verkligen-ville-ha-mer-än-något-annat-jobb-just-nu. Men jag är kanske inte rätt person. Det känns lite övermäktigt, för stort, för många under mig, och jag har inte så mycket erfarenhet. Och samtidigt drar jag mig för en fast tjänst så där direkt direkt. Vad händer om det är fel? Fast där i ett år? Och samtidigt känns det inte helt rätt i efterhand, inte så utvecklande, och skapande. Jag vill skapa.
Jag känner mig rätt så uppåt. -So what, inte meant to be, inte rätt. Trallar jag för mig själv där jag går till bussen. För jag har lärt mig något om mig själv, att det och det inte är rätt, men snarare det och det. Men lite saknad kommer efter bussresan. Jag hade ju sett fram emot det. Nu, hem till lägenheten utan utsikter. Samma gamla ingenting. Lite menlöst. Skulle vilja ha en kram, där, då, nu. Kanske av den där flickan som satt och sov i sätet bredvid. Jag tar vad jag kan, och sluter ögonen jag med, lutar huvudet åt hennes håll. Men önskar det var lite närmare. Bara lite.
Jag känner mig rätt så uppåt. -So what, inte meant to be, inte rätt. Trallar jag för mig själv där jag går till bussen. För jag har lärt mig något om mig själv, att det och det inte är rätt, men snarare det och det. Men lite saknad kommer efter bussresan. Jag hade ju sett fram emot det. Nu, hem till lägenheten utan utsikter. Samma gamla ingenting. Lite menlöst. Skulle vilja ha en kram, där, då, nu. Kanske av den där flickan som satt och sov i sätet bredvid. Jag tar vad jag kan, och sluter ögonen jag med, lutar huvudet åt hennes håll. Men önskar det var lite närmare. Bara lite.
Kommentarer
Trackback
