Det blir som det blir och inte alls på något annat sätt
[bild]
Hej, det är bara jag, på en av mina favoritplatser i staden, bibblan. I bakgrunden finns besökande poeter som poetar sig, de kommer från sällskapet Dödsstjärnan. Själv, kommer jag från mammas mage. En gång i tiden ville jag inte visa vem jag var här. Jag ville hålla det hemligt från vardagen, och ge utrymme för både mina ljusa och mörka sidor, allt det jag inte visade annars. Jag har inte samma behov längre utan jag vågar, i större utsträckning, visa de där inneboende sidorna även till nära och kära i vardagen.
Jag vet inte riktigt om det betyder att jag är klar med denna blogg. Det verkar ju onekligen som jag är det på Ett sätt, om man tittar på alla uteblivna inlägg de senaste månaderna. Så åtminstone skulle jag kanske behöva byta skepnad på den om den ska finnas kvar, om jag ska skriva i den mer. Eller iaf definera om mitt syfte med den. Men det får komma av sig självt, det blir som det blir.
Så som ett annat beslut, att hitta en andrahandsgäst till min etta till nästa månad för att då kunna gå, dra, tillslut. Jag lät det bara komma, det beslutet, utan att göra någon stort av det, utan att känna mig tvingad till något drastiskt. Det var två veckor sedan och ännu har jag ingen klar, har nog tyvärr varit lite för kräsen. Nästa som dyker upp, som vill och kan ta lägenheten, får den, i sex månader. Det borde kännas lite skrämmande tycker jag, det är bara en och en halv vecka kvar till näst amånad. Ska jag flytta från min bostad då? Ja ja, det blir som det blir.
Hej, det är bara jag, på en av mina favoritplatser i staden, bibblan. I bakgrunden finns besökande poeter som poetar sig, de kommer från sällskapet Dödsstjärnan. Själv, kommer jag från mammas mage. En gång i tiden ville jag inte visa vem jag var här. Jag ville hålla det hemligt från vardagen, och ge utrymme för både mina ljusa och mörka sidor, allt det jag inte visade annars. Jag har inte samma behov längre utan jag vågar, i större utsträckning, visa de där inneboende sidorna även till nära och kära i vardagen.
Jag vet inte riktigt om det betyder att jag är klar med denna blogg. Det verkar ju onekligen som jag är det på Ett sätt, om man tittar på alla uteblivna inlägg de senaste månaderna. Så åtminstone skulle jag kanske behöva byta skepnad på den om den ska finnas kvar, om jag ska skriva i den mer. Eller iaf definera om mitt syfte med den. Men det får komma av sig självt, det blir som det blir.
Så som ett annat beslut, att hitta en andrahandsgäst till min etta till nästa månad för att då kunna gå, dra, tillslut. Jag lät det bara komma, det beslutet, utan att göra någon stort av det, utan att känna mig tvingad till något drastiskt. Det var två veckor sedan och ännu har jag ingen klar, har nog tyvärr varit lite för kräsen. Nästa som dyker upp, som vill och kan ta lägenheten, får den, i sex månader. Det borde kännas lite skrämmande tycker jag, det är bara en och en halv vecka kvar till näst amånad. Ska jag flytta från min bostad då? Ja ja, det blir som det blir.
Kommentarer
Postat av: Eliza
Åh, det är ju mina kompisar. :D Är med i Kaoföreningen Scenpoesi som poesiföreningen numera heter. Hm, trist att du slutade skriva och trist att jag inte läst på så länge. Hoppas att du har det bra.
Postat av: appe
Ja tror jag såg dig på ett hörn :), vid bardisken vid fönstret.
Postat av: Eliza
Aha, oj, ja det var säkert jag. :D Jag blir ju så nyfiken, vad gör du nu sedan du försvunnit från bloggen? Bor du fortfarande i Norrköping eller har du flyttat? Om du skulle känna för det kan du alltid skriva ett mejl. :)
Postat av: Eliza
Oj, pinsamt att jag inte såg att du hade en ny blogg. Nåja. läser
Trackback
