Stillhet

Jag står still. Jag har stannat. Och tiden rusar förbi. Tystnaden och tomheten har ekat här, och ekar in i vardagen. Den stora högen med böcker på nattduksbordet, ligger lika oläst. Den stora högen på diskbänken, huller om buller med kastruller, ligger odiskad. Den stora högen med tidningar innanför dörren, blir allt högre, men förblir oläst även den. Mellan allt bråte tittar dammråttorna fram, stora och gråa, och undra vad som står på.

- Varför gör han inget? Varför sitter han bara här när han kommer hem, vid sin dator och skrivbord? Varför låter han allt förfalla och ligga, samla damm och förbli orörda? Varför gör han inte det han brukade göra, läsa och pyssla och hålla igång? Nu sitter han bara här, stilla, tyst, och tittar, på skärmen, på det hans blick faller på.

Där är jag, där sitter jag, men var exakt är det är det jag är? Inne i en depression, på något annat sätt går det inte att tolka, det är klassiskt. Det är så jag är när jag är "nere". Orkar inte, låter saker ligga ogjorda eller halvklara, sitter still, gör inget, kryper in i mina egna tankar, bort från allt. Jobbet brukade fylla upp med betydelse, mening. Det höga tempot, motsatsen till stillheten och allt som inte görs. Så vill jag ha det, så är jag tillfreds, då det händer mycket, då jag gör mycket.

Men det stora som gått förlorat är den stora riktningen, utan den blir alla aktiviteter bara tomma, hur högt tempo det än är, hur mycket jag än gör. Jag vet, jag ser, att jag brukar försöka dölja perioderna så, genom att vara aktiv. Göra massor och massor, så att jag inte hinner tänka, vara med mig själv? Kanske... Men det är målen jag måste finna igen, de som glidit ur sikte. Aktiviteter jag hoppats på, personer jag hoppats på. Jag vet, jag vet, jag försöker, se mig själv, där borta fram i tiden. Vart är jag, vem är där?

Jag undrar, för mig själv, hur jag lättast skulle bryta sinnesstämningen. Det finns många skolar, men två som framför andra är vitt skiljda. Den som går på djupet, ändrar från begynnelsen, barndomen och frammåt. Och det finns den som går på ytan, ändrar här och nu. Vardera säger att det är endast det som behövs, här och nu eller där och då. Jag tror båda är insnöade på varandra. Men jag undrar, om det var rent och snyggt och ordning i min lilla lägenhet, skulle jag känna annorlunda? Jag tror jag måste testa. Men bara tanken, och att jag faktiskt gör det, tror jag betyder att det redan är förbi.

21:32 Städat nu. Förtrollningen bruten nu?

Kommentarer
Postat av: always

Namninsamling - Förbjud att barn hängs ut på nätet! - Hänger du med på det här?

Jag sa att jag skulle försöka göra något åt att inte barn får hängas ut på nätet, efter det här med de mördade Arboga barnen. För det är ju inte riktigt fastställt ännu hur det gått till.



Man får bara hoppas att några tar lärdom och är lite försiktigare och framför allt tänker sig för innan de hänger ut sina oskyldiga barn som kanske inte alls hade valt att finnas på nätet till allmän beskådan om de hade någon talan.



Det här får bli det första jag gör. Det återstår väl att se hur många som är intresserad av ett sånt förbud. Hur många som värnar om barnen och deras säkerhet. Eller jag ska kanske säga, hur många som förstår vilka risker det är med att lägga ut barn i bloggar .m.m.



Allt fler föräldrar publicerar bilder på sina barn på nätet, via bloggar eller sajter som Facebook. Men många tänker inte på att bilderna kan komma att utnyttjas av pedofiler. "Ibland finns det en naiv inställning till nätet".



Allt fler mammor och pappor bloggar om sitt liv och sin vardag och var och varannan har ett facebook-konto. Med detta följer att fler bilder på barn läggs ut på nätet. Bilder som i värsta fall kan utnyttjas av pedofiler. Man tror att tar jag bort den här bilden från nätet så är den borta. Det är helt fel. Man bör vara medveten om att bilder man lägger ut på nätet för alltid riskerar att finnas kvar.



Att spara ned en bild från nätet går på ett par klick – sedan är det lätt för den som gjort det att använda bilden på ett helt annat sätt än vad man själv kunnat föreställa sig.– Att lägga ut bilder på en blogg är ungefär som att lägga ut sitt fotoalbum på tunnelbanan. Man får fråga sig om det är något man vill?Ju unikare bilder desto högre status, därför finns det de som "dammsuger" olika sajter i jakt på bilder på barn.



Det är inte bara små änglar ute på nätet. Skenet kan nog bedra! Det ska man aldrig glömma.



Namnlista att skriva på

http://www.namninsamling.com/always1



Mer information finns på hemsidan , om vad som kommer att ligga med i skrivelsen till socialministern. Det ska finslipas. Men i det stora hela går det väl ut på vilka risker barn utsätts för på nätet. Det är ju inte bara pedofiler. Det finns ju annat också, som exempel "mobbing"



http://www.familjeliv.se/Bloggar-2-27/b112515.html


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0